Jag lär känna rätt många personer i början av boken och får veta vilka som är vänner med varandra. Jag börjar med att berätta vad det står från sid 6 – 7 för att man ska kunna få en bra översikt över vad jag ska skriva om ur mitt eget perspektiv.

Paul är nyfiken och fundersamt på kriget. Han frågar var och en av sina vänner om vad de skulle göra när kriget tog slut (sidan 67). Han står alltid upp för sina kamrater så länge de står upp för honom (t ex när han bjuder alla på en bit av gåsen). Han såg sig ha ett ungt liv under kriget, men tiden gick och hans tanke försämrades och till slut så tyckte han att han och hans kompisar var gamla krigsveteraner (ändå om de var bara 20 bast), med tanke på deras psykologiska hälsa: ”I dag skulle vi gå omkring […] Jag tror vi är förlorade.

Tjaden är en mycket modig man. Det ser man på sidan 71-72, när han inte ger sig mot Himmelstoss eftersom att Himelstoss var sträng och ond mot Tjaden och hans vänner under lumpen. Han är dessutom humoristisk, vilket man kan se på sidan 43-44, där han drar ner byxorna och piskar på Himmelstoss. Han gillar också att skratta (sidan 108). Han är väldigt smal även om han äter mest av alla soldater på kompaniet. Till yrket är han smed. Tjaden är en av Pauls bästa vänner.

Muller V ser jag som en intelligent man med vetenskapligt sinne. Det kan man läsa på sidan 6, och på sidan 15, där han berättar till Kemmerich om hur osmart det är att ta med sig en så bra klocka till kriget med tanke på att det inte var så konstigt att någon skulle sno den medans han var medvetslös. Han studerar kriget ur forskningsperspektiv medan skottlossning från olika vapen pågår och han släpar runt på sina skolböcker (sidan 6). Dessutom är han väldigt förtjust att få Kemmerich stövlar när Kemmerich dör. Enligt Muller så kan han ha god användning för stövlarna (vilket står på sidan 21).